14/07/2017
Gott Folk DELA DELA DELA!!!
Jag brukar inte vara med och dela så mycket men idag så tänkte jag dela med mig av ett lite längre ärende som just nu är pågående i Thailand. Ärendet handlar om två bortförda svenska barn och faderns kamp med myndigheter, byråkratin och att få dem tillbaks till sitt hem. Dessa ärenden har blivit allt för vanliga inte bara till Thailand utan också andra länder. Ärendet är väldigt långt och komplicerat så fadern och jag valde att dela upp det i 3-4 delar.
Hej.
Mitt namn är Jacob Oskarsson. Jag är 35 år gammal. Jag är pappa till mina älskade söner. Richard och Alfred Oskarsson som är 3 och 6 år gamla. Pojkarna är nu bortförda av sin mor till Thailand. Mina pojkars liv och deras rättigheter, att få vara barn, deras trygghet. Ja, allt har tagits ifrån dem. Jag som pappa och ensam vårdnadshavare till barnen kämpar för att mina två söner ska få sina liv tillbaka. Att mina två små söner får vara barn och uppleva glädje och lycka. Så som Richard och Alfred har rätt till.
Detta är en sann historia som pågår nu. En historia som ingen förälder någonsin vill uppleva.
I maj månad 2012 så kom Watcharakon Oskarsson, barnens mamma, med min son Richard Oskarsson till Sverige för att bosätta sig hos mig. Vi var gifta i Thailand när hon kom till Sverige. Sedemera gäller giftemålet även i Sverige. Vi var en familj. Sommaren 2013 utökas familjelyckan då Alfred kommer till världen. Alfred föds i Halmstad. Richard som föddes i Thailand innehar dubbelt medborgarskap. Alfred som är född i Sverige är endast svensk medborgare.
Sommaren 2014 går vi skillda vägar. Jag och Watcharakon skiljer oss. Att det skulle vara svårt och jobbigt att skilja sig, speciellt när vi delat glädjen med våra söner tillsammans- Det visste jag. Men, det blev inte svårt och jobbigt- det blev tortyr. Det som skulle komma att pågå och pågår nu är den mörkaste tiden jag någonsin upplevt.
Vi genomgick en svår vårdnadstvist. Det drog ut på tiden, det tog två år. Under ett års tid fick barnen enbart träffa mig, deras pappa några få timmar med umgängestöd varannan helg. Hon som var umgängestöd heter Ramona Larsson. Till en början tre timmar varannan helg vilket utökades, efter den andra munliga förhandlingen till åtta timmar varannan helg. Socialtjänsten gjorde grundliga utredningar om mig som pappa och utredning som handlade om barnen. Det tog tid- utredningarna lämnades senare till Tingsrätten i Helsingborg. Vi kom till huvudförhandling. Jag hade och har under hela processen förespråkat gemensam vårdnad. Watcharakon ville ha ensam vårdnad om barnen. Trots att jag aldrig nämde ensam vårdnad som ett alternativ så gjorde socialtjänsten bedömndingen att att ta med det som ett alternativ när de skickade in den fullbordade utredningen till Tingsrätten.
Under huvudförhandlingen i Helsingborgs Tingsrätt kommer vi överens om följande- Gemensam vårdnad om pojkarna ska bestå. Då både Richard och Alfred nu hade skolat in sig i ny miljö med skola och dagis i Kävlinge kommun så ansåg jag att det för barnens bästa var att boendet för pojkarna stannade hos mamman. Jag gick med på fortsatt umgängestöd under begränsad tid, därefter skulle umgängestödet vara närvarande vid överlämning vid fyra tillfällen då jag och barnen umgicks ensamma under s*x timmar varannan lördag. Efter detta ska pojkarna få sin umgängesrätt till sin pappa varannan (hela)helger samt varannan jul, nyår lov samt semestrar under sommarhalvåret. I domstolen medger jag fullmakt till Watcharakon Oskarsson att välja skola och omsorg för barnen i Kävlinge kommun. Fullmakten gäller doch att Watcharakon Oskarsson är skyldig att rapportera allt angående Richard och Alfred till mig. Watcharakon Oskarsson hade träffat en tysk pojkvän och ville att jag medgav, skrev under på att hon fick rätt att ordna nationellt id-kort för barnen. Då jag kännde obehag för att pass skulle utfärdas till barnen, detta då jag var rädd att hon skulle ta Richard och Alfred till Thailand med åtanke att inte komma tillbaka med pojkarna görs det på följande vis- Pass/Internationellt id-kort fylls nämligen in i samma blankett. Domstolen skriver ut en sådan blankett- Strycker över ordet "pass" på blanketten. På blanketten står det även klart och tydligt, " DETTA GÄLLER EJ FÖR PASS". Blanketten bevittnas även av mitt ombud Eva Gustavsson. Watcharakons ombud Helene Ek Sederholm. Jag försäkrar mig en extra gång då jag frågar Domaren att detta är 100% säkert att det inte går att utfärda pass för barnen med denna blanketten. Domaren försäkrar mig om att det inte kommer att kunna användas för pass till barnen. Blanketten är väldigt tydlig med detta.
Sommaren kommer. Allt går bra. Barnen trivs på dagis och jag kunde känna glädje igen. Glädje då jag såg att mina barn var lyckliga! Inga mer frågor om mamma och pappa. Inga fler utredningar där Richard som är äldst behöver förhöras om sina föräldrar. Richard är stolt-Han ska ju börja skolan! Olympiaskolan. Även några vänner från Richards dagis ska börja där. Det var underbart att se pojkarna så välmående.
Under Juli månad märker jag en förändring. Framförallt när det gäller Richard. Han vill inte prata om dagis, skola eller vänner. När vi är ute och leker så säger han ofta- "Pappa, titta på Alfred så att han inte försvinner". Richard klagar på bröstsmärtor och långa bilresor. Han flackar mycket med blicken. Jag påtalar detta för umgängedstödet Ramona Larsson vid flertal tillfällen när hon ska vara med och lämna över. Ramona Larsson tog aldrig någonsin detta till sig.
Lördagen den 20 augusti så är det sista gången som Ramona Larsson ska vara med vid överlämning. Efter denna dagen så skulle helgumgänget påbörjas. Pojkarna skulle äntligen få ta till vara på sin rätt att vara hemma hos pappa, träffa sina vänner i Båstad och deras farmor. Farmor som verkligen betyder så mycket i pojkarnas liv.
Jag åker som vanligt till Lund för att hämta upp pojkarna. Jag och Ramona Larsson väntar i över en timma. Vi försöker få kontakt med Watcharakon men ingen av oss lyckas. Ramona Larsson säger att det kanske varit hon som varit otydlig till Watcharakon. Att det på något sätt kan blivit fel på grund av det? Så var inte fallet. Jag ber Ramona Larsson kontakta socialjouren men det gör hon inte. Hon gör inte heller en orosanmälan trots att pojkarna är borta.
På Måndagen, 22 augusti ringer jag Ramona Larsson och undrar ifall hon har hört något från Watcharakon. Det hade hon inte. Jag ringer till barnens dagis och skola. Jag får då till svar att barnen gick på ett tidigt lov att barnen var utskrivna från dagis och skola. Rektorn på Olympiaskolan säger att det hon trodde sig veta var att Watcharakon Oskarsson hade ensam vårdnad om barnen. Ingen har någonsin kontaktat mig. Jag får av dagiset pojkarnas barnakort och där står det ett streck över vårdnadshavare två. Både dagis och skola har utgått från att jag som pappa inte ens finns med i bilden. Jag kontaktar grannarna som säger att de själva undrat vart barnen och mamman är. Cyklar, leksaker mm hade försvunnit över sommaren. Lägenheten har stått tom. Nu förstår jag att något har hänt, att Watcharakon lämnat landet och tagit barnen med sig! Jag misstänker Tyskland då hennes pojkvän Horst Weber bor där. Jag ringer även till polisen för att be om hjälp. Jag kontaktar Kävlinge socialtjänst som i sin tur kallar Watcharakon till ett möte. Watcharakon kommer inte på mötet. Jag pratar med Cecilia Svensson på familjerätten i Båstad. Jag gör en orosanmälan. Ramona Larsson väljer att aldrig göra en orosanmälan. Jag skriver till Helsingborgs Tingsrätt och begär verkställighet av dom. Helsingborgs Tingsrätt skickar ut delgivningsmän som gör allt för att försöka att delge Watcharakon. Ingen lyckas att delge eller få kontakt med Watcharakon. Jag stämmer även Watcharakon Oskarsson om ett intermistiskt beslut på ensam vårdnad. Då ingen lyckas få tag i Watcharakon så utses i sin tur en god man, Siri Nilsson som försvar till Watcharakon. Ej heller Siri Nilsson lyckas få tag på Watcharakon.
Nu börjar letandet. Jag kontaktar Utrikesdepartementet som även ger mig tips om närliggande advokatbyrå som i sin tur ska vara kunnig i ärenden som detta. Urban Jansson, Jansson partners.
Jag gör en polisanmälan för egenmäktighet med barn, grovt brott. Jag får träffa polismannen Martin Prahl som jobbar med grova brott. Martin Prahl blir förordnad som utredare i brottsmålet.
Jag träffar i sin tur Urban Jansson och även hans medarbetare Christina Edström. Christina Edström tar sig på jobbet i Helsingborgs Tingsrätt att stämma om ensam vårdnad. Urban Jansson att hjälpa mig med Haagkonvetionen samt att han blir mitt ombud när det gäller brottet Egenmäkighet med barn, grovt brott.
Jag får doch en chock. Barnen är bortförda och den som begått brottet får en god man till försvar. Jag måste betala! Jag/den personen som blivit skadad får betala dyrt för att få hjälp. Hur kan det vara möjligt!? Jag blir sjukriven från jobbet, detta sliter något oehört på mig. Varje morgon kl: 08:00 börjar med att jag ringer och skriver till myndigheterna för att få hjälp och att hjälpa dem att hitta barnen.
En tidig morgon ringer det från Thailand. Det är en vän som pratat med någon på migrationsverket i Thailand. Han säger att Watcharakon och barnen, även en man som bär på ett av barnen(syns på foto vid ankomst till Thailand)-landade i Thailand den 16 augusti! Jag har under hela den här processen kämpat för att vara fokuserad och inte bryta ihop. Men nu, en starkt panikångest skär in i mig. Detta kan inte vara möjligt? Hon har ju inga pass till barnen? Jag ringer till Martin Prahl på polisen som kollar upp detta. Watcharakon har använt sig av det dokument som vi skrev ang id-kort i Tingsrätten. Det dokumentet som på ren svenska hade en varningstriangel att pass absolut inte gäller! Detta hade utfärdats redan under maj månad. Allt har under hela tiden varit planerat av Watcharakon! Jag ringer direkt passavdelningen i Lund. Jag ber dem om information samt få ut dokumentet som Watcharakon har använt för att ordna fram passen. Jag får prata med chefen för passavdelningen i Lund Stefan Stahl. Jag blir åter chockad då han är så otrevlig mot mig. Det Stefan Stahl sa till mig, följande- "Du har inga rättigheter att ta del av detta". "Vad är det som säger att du har rätt till barnen". "Vad hade hänt om du själv tagit barnen från Thailand". Detta var det bemötande och det var det som han sa till mig. En intern utredning startas-får inte ta del av något hur det gick till. Jag får sen följande e-post skickat till mig från Susanne Hagström-Rosenqvist, Polisområde södra Skåne
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
E-post 1.
Hej Jacob
Jag ser till att ta fram underlag i ditt ärende och återkommer till dig inom kort.
Med vänlig hälsning
Susanne Hagström Rosenqvist
E-post 2.
Hej Jacob!
Nu har jag tittat på ditt ärende.
Först av allt vill jag beklaga den situation du personligen hamnat i.
När det gäller utfärdandet av pass till dina barn, har jag kontrollerat dina uppgifter med chefen i receptionen i Lund, Stefan Stahl. Han har berättat att ni pratats vid i telefon.
Stefan ska ha förklarat de något onormala turerna kring just detta ärende och varför passen kunnat lämnas ut. Det är ytterst ovanligt att tingsrätten gör så här, varför medarbetarna missat noteringen på blanketten.
Stefan har själv skrivit en anmälan vilken lämnats till vår interutredningsgrupp/åklagare för bedömning om något brott begåtts. Nu avvaktar vi den utredningen.
Som sagt, vi beklagar verkligen det inträffade.
Med vänlig hälsning
Susanne Hagström Rosenqvist
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det här kändes djupt kränkande. Det är inte en möbel som har förvunnit tack vare polisen. Det är mina barn! Är detta en ursäkt att komma med? Polisen har berövat mina barn allt de hade! Deras pappa, farmor, farbror, tryggheten på dagis och skola. Alla som älskar dem. Det är fruktansvärt hur Susanne Hagström Rosenqvist ens kan med att skriva en så elak förklaring. Även hur illa Stefan Stahl behandlade mig när vi samtalade-sedan låter det som han varit korrekt. Så var det absolut inte! Jag har aldrig i hela mitt liv kännt mig så illa behandlad och kränkt! Och allt detta då polismyndigheten gjort ett grovt tjänstefel mot mina barn och mig.
Vid detta tillfälle begär jag att barnens pass ska spärras med omedelbar verkan. Jag får fylla i blanketter och polisen spärrar barnens pass direkt. En vecka senare besöker jag polistationen i Båstad för att dubbelkolla att passen är spärrade. De är inte spärrade! Inget har hänt!
Jag ringer Christer Rindmo. Christer Rindmo är ansvarig chef för passavdelningen i södra skåne. Han ser till att passen spärras och jag får även en bekräftelse på detta hemskickat till mig. Christer Rindmo säger att det som hänt är en mardröm på en svensk pass*xpedition. Vad jag förstår så kan han inte begripa hur detta kunde ske?
Tiden går. Watcharakon Oskarsson blir/är häktad i sin utevaro. Brottet som Watcharakon är misstänkt för är Egenmäktighet med barn-Grovt brott.
Jag får besked från min Advokat att ärendet är skickat till NOA. Även Martin Prahl på polisen säger att han kontaktat sina kollegor i Stockholm. Den 27 oktober är både jag och Watcharakon kallade till Tingsrätten i Helsingborg ang vårdnad om barnen. Watcharakon närvarar inte vid förhandlingen. Jag, Jacob Oskarsson som är pappa till Richard och Alfred Oskarsson får interimistiskt ensam vårdnad om barnen.
Watcharakon får under tiden utbetalt pengar från försäkringskassan-Försäkrinskassan uppger att det sker på grund av den "byråkratiska ordningen". All utbetalning upphör efter December månad 2016. Polisen hittar bankomatuttag från Watcharakons svenska konto. Detta sker i Köln. Någon tar ut pengar i Köln men desto mer information jag får/fått är det högst troligt att det inte är hon som tar ut pengarna. Watcharakon har ett stort nätverkt i europa samt en tysk pojkvän-Horst Weber, tyskt id nr: 524 224 307
Vid flera tillfällen kontaktar jag Martin Prahl på polisen för att se om utredningen går fram, ifall NOA har gjort några framsteg. Jag får inte så mycket information och Martin Prahl har inte så mycket information att ge mig. Jag antog då att det handlade om sekretessen, att utredningen inte läcker eller blir förstörd.
Watcharakon och hennes pojkvän hade sedan länge låst mig ute från sina facebook profiler. Jag skapade flera konton för att försöka hitta pojkarna-om någon lagt ut bilder? Både Watcharakon och hennes pojkvän har stängda konton så även om jag använde en ny profil så kunde jag inte se eller ta del av deras profiler. Men, helt plötsligt "snubblar" jag över ett konto på facebook, det är en vännina till Watcharakon i Thailand som har lagt ut bilder på pojkarna! Bilderna var tagna den 21 oktober 2016! På bilderna kunde jag se Richard och Alfred samt Watcharakon! Bilderna var tagna vid Watcharakons hem i Buriram i Thailand! Det gick även att tyda att det var nytagna bilder då pojkarna växt sen senast jag såg dem!
Nu tar jag skärmdumpar på bilderna, skickar iväg till polisen och min advokat. Tiden fortsätter att gå, jag ringer till polisen men ingenting händer. Absolut ingenting! Jag känner mig så maktlös! Till slt bestämmer jag mig för att åka till Thailand för att se om jag kan göra något själv åt saken. Jag åker till Thailand 21 November 2016. Det är en resa som jag egentligen inte har råd med. Jag kännde att-NÅGOT MÅSTE HÄNDA! Jag känner mig samtidigt helt utlämnad. Polisen har ställt till med allt elände och jag får ingen som helst hjälp eller stöd av dem. Det är med en fruktansvärd press som jag landar i Bangkok. Det är bara jag som kämpar för barnen och att de ska få sina liv och rättigheter tillbaka.
Väl i Bangkok, med en väldigt liten budget så träffar jag Amru och hans fru Nat. Jag berättar vad som har hänt. Amru har jobbat på den Svenska Ambassaden i Bangkok och känner en del folk som kanske vet något eller kan hjälpa till. Även Amrus fru Nat har ett bra kontaktnät när det gäller Thailand. Jag har med mig dokument som är stämplade av UD och Thailändska ambassaden i Stockholm. Domar, bevis på att Watcharakon hade ordnat pass och att passen nu är spärrade. Allt som jag själv har jobbat med hemma i Sverige tar jag med mig och visar Amru.
Amru tar med mig till Nordiska Polisens Samarbets central i Bangkok. Jag berättar kortfattat vad som har hänt, visar de dokument jag har med mig. Nu får jag bekräftat att NOA/Svensk polis inte gjort någonting! Absolut ingen har jobbat eller tagit i ärendet. Sen kommer bekräftelsen-Foton från flygplatsen i Bangkok visar Watcharakon Oskarsson, Alfred och Richard samt en man som sällskap. Detta den 16 augusti!
Nu sitter jag i Thailand. Jag vet till 100% att mina barn befinner sig här. Barnen kan heller inte rest ut då deras pass är spärrade. Foton från facebook tyder på att barnen befinner sig i Buriram.
Polisen utfärdade dessa olovliga pass, Watcharakon Oskarsson är häktad i sin utevaro. Jag kan inte åka in till Watcharakons hemby ens för att hälsa på pojkarna. Det kan innebära en stor fara för mig då Watcharakons farbror detsutom är polis.
Om jag bara kunde visa mig för dem. Att pappa lever, att pappa inte övergett dem och att pappa älskar dem över allt annat på denna jord. Det som krävs är ett samtal från svensk polis till thailändsk polis. Noa/Interpol.
Den svenska polisen har varit till medhjälp så att barnen blev bortförda. Den svenska polisen är skyldig att hjälpa till nu. Speciellt efter det grova tjänstefelet som begåtts med utfärdandet av passen. I nuläget, genom att inte göra något, utsätter den svenska polisen två små barn för fara. Alfred som inte har dubbelt medborgarskap omfattas ej av sjukvård ifall något skulle hända. Båda barnen pratar enbart svenska. I byn där barnen befinner sig är det vanligt med narkotika och alkohol påverkade människor.
Jag känner mig mer än kränkt av svensk polis. Först utfärdar polisen olagliga pass till barnen. Sen, trots att jag ständigt försökt få hjälp och leta bevis till polisen så gör polisen ingenting! Svensk polis är högst ansvariga till att det här har hänt och pågår- Polisen utsätter Richard och Alfred för fara! Nu vet den svenska polisen om detta-men vart finns hjälpen?! Jag som pappa till Richard och Alfred har kämpat så hårt med så liten budget för att få hem dem igen. Den ärliga känslan är att den svenska polisen spottar Alfred 3 år och Richard 6 år i ansiktet!
Hur kan man sköta saker på ett så dåligt, vidrigt och kränkande sätt?
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Angående Haagkonvetionen-etc. etc.
Väl i Thailand och träffat Amru som jobbat med lika fall tidigare. Thailand tillämpar inte Haagkonventionen i dessa fall (enligt högt uppsatt svensk polis). Enligt Thailändska myndigheter ses ärendet som ett civilrättsligt fall då en vårdnadshavare tar barnen från en annan vårdnadshavare. Ett sådant här fall kan lösas i domstol och kan ta flera år innan man får ett beslut i alla instanser. Som vi vet så är det inte lika i Sverige då detta anses som ett grovt brott. Det jag har fått reda på är att förhandling genom Thai polis måste göras med min ex fru som kan neka mig barnen, jag anser att detta är nu ett högt prioriterat diplomatiskt ärende! Ingenting har skett! I Thailand anses först och främst att modern är den rättmäktige vårdnadshavare i alla fall innan något annat sagts i domstol. Ska jag nu driva ett sådant här ärende i Thai domstol då jag är ruinerad sedan tidigare drivna fall i Sverige. Jag var i kontakt med svenska ambassaden i Bangkok tidigare som sa att jag skulle skaffa en advokat och slängde upp en lista på fem firmor som ej talar engelska eller svenska och där priserna är flera hundra tusen kronor... jag vill bara vakna upp från denna mardröm och återigen få omfamna mina älskade barn!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mitt namn är Jacob Oskarsson. Jag är 35 år gammal. Jag är pappa till mina älskade söner. Richard och Alfred Oskarsson som är 3 och 6 år gamla. Pojkarna är nu bortförda av sin mor till Thailand. Mina pojkars liv och deras rättigheter, att få vara barn, deras trygghet. Ja, allt har tagits ifrån dem. Jag som pappa och ensam vårdnadshavare till barnen kämpar för att mina två söner ska få sina liv tillbaka. Att mina två små söner får vara barn och uppleva glädje och lycka. Så som Richard och Alfred har rätt till.
Detta är en sann historia som pågår nu. En historia som ingen förälder någonsin vill uppleva.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
FORTSÄTTNING FÖLJER.......
